Jag minns knappt hur det började med mitt intresse för
föreställningar och event, men jag tror att det var för att mina
föräldrar drog med mig från det att jag var rätt ung. De tyckte
själva att det var väldigt roligt, och de ville att jag skulle växa
upp på det sättet.
Så när jag var väldigt liten så fick jag följa med på konserter
som jag inte ens förstod, men redan i min unga ålder så har jag
sett riktiga klassiker som the Who och Kiss. Mina föräldrars breda
musiksmak gjorde att de gick på vad som än föll dem in, och jag
följde med.
Jag minns att när jag var ganska liten så tyckte jag att
föreställningarna var rätt tråkiga, och teatern var läskig tyckte
jag eftersom den var så levande. Det är först nu när jag är äldre
som jag kan uppskatta den typen av konst, och jag tycker numera att
det är mycket intressant. Som det är nu försöker jag att se de
flesta klassiker som visas, för att jag vill se det som så många
har sett och älskat genom tiderna.
Eftersom att det hela tiden kommer in nya konserter och
föreställningar så får jag ju vara ganska selektiv eftersom jag
annars inte skulle hinna göra något annat med mitt liv. Även om det
här nu har fått vara mitt liv.